Morgon i Barcelona

Vaknade tidigt efter fem-sex timmars djup skön sömn första dagen här i Barcelona. I dag verkar vädergudarna (dom Spanska…) ha bestämt sig för mulet och lätt regn.

Det passar ju bra eftersom jag skall sitta still, fundera över livet och försöka ta det lugnt.

Det känns konstigt att vara helt själv i en sådan sällskaplig stad som Barcelona. Jag undrar om senaste gången jag var så där ”helt själv” var när jag var tjugo och klev av flygbussen i downtown S.F. Känns lite så i alla fall.

Som den första upptäckten. Äta på restaurang ensam!? Ok. Lunch funkar väl, men middag? ”Vem är den där ensamma stackaren i hörnet som inte lyckas ha någon att äta tillsammans med?” Är detta bara mina fördomar, eller måsta jag helt enkelt söka upp ställen fyllda av krumma gamla spanska gubbar, som ju verkar känna sig helt tillfreds med att sitta där i sin ensamhet och kontemplera livet över en Patatas Bravas och en Cerveza??? Men då uppstår problemet att jag bara är en spansk, krum gubbe i min egen hjärna. Utåt sett så är jag en två meter lång tämligen ungdomlig medelålders svensk med Stockholms fasoner. (Som vi alla vet är ju inte Stockholm det mest avspända stället på jordklotet…)

Dagens uppdrag i Barcelona blir att avverka ett värdigt restaurangbesök på egen hand!!! Wish me luck…

Fast jag skall nog sova lite till först
;-)